adelssons.

Vi kom fram till Dallas tillslut. Det blev en lång svettig bilfärd - flera stopp på hamburgerestauranger och någon bar där de stereotypa texasbona håller till. De med cowboyhatten, jeansen, mustasch och skägg, boots och givetvis rutig skjorta och väst. Men det viktigaste av allt var ju så klart dialekten :) I den mysiga studentstaden Austin sågs dessa speciella individer ganska ofta. Och Austin var för övringt en av de städer vi tyckte bättre om. Tummen upp för Austin alltså. :)

I Dallas bodde vi hos familjen Israel - en stor familj med många barn. De tog god hand om oss som om vi vore deras egna barn. De var också dem som avrådde oss från att ta bilen ner till Mexico - någonting som vi var skeptiska till till en början men i efterhand är vi glada att vi följde hans råd. 

Dallas är en stor stad. Större än vi trodde... Vi spenderade dock inte många timmar i storstaden - det var helt enkelt för varmt.... :P 

I Dallas sålde vi tillslut bilen - åh vilken lättnad! Och tog istället flyget ner till sköna mexico :)

Downtown Dallas

Vovven Dannie hemma hos familjen 

Lurigt att köra följa gps:n i centrum... 

Flyget tog vi samma dag som bilden såldes :) Från San Antonio till Isla Cozumel, Mexico

Vi påbörjar våran längsta körsträcka i USA - den till Dallas. Eftersom hettan är så påtaglig kör vi nattetid. Men det betyder i sin tur inte att vi struntar i att köra dagtid (man sparar mer tid på att göra både och... :P) Det leder naturligvis till mindre couchsurfing och lite mer sova i bilen. Det sistnämnda är ett äventyr i sig. Dels för att man får trevligt besök från poliskonstapeln men också för att man efter att ha rullat runt bak i bilen får massa extra päls på kroppen - hundhår... 

Att sova i bilen är ett alternativ om inget annat går vägen. Motell är ju annars ett utmärkt alternativ. Och självklart ville vi ta det mest typiska "amerikanska motellen" som fanns längs road 66. Så mitt i ingenstans dyker det plötsligt upp en liten småstad såsom Flagstaff eller Albuquerque. 

Under dessa dagarna är bilfärden ganska likformig och tråkig.. Vägen är ju spikrak och fortsätter så långt ögat kan nå. Och naturen förändras inte speciellt mycket heller. Det är väl det här som är charmen med att göra en roadtrip ;) 

Utanför motellet - packar bilen för avfärd och äter varma noodles ur en mugg

Vi lämnar Vegas, ut på tidigare road 66 - motorvägen som sträcker sig från väst till öst över USA. Vägen är spikrak och allt man ser är öken.. och ännu mer öken... lite berg i fjärran... och därefter ännu mer öken. Därför kör vi nattetid - därmed slipper vi de värsta soltimmarna och kan vara i vackra Gran Canyon lagom till soluppgången.  

Där vandrar vi i några timmar - spanar efter kondorer och sjunger på Britney Spears låt "Im not a girl - not yet a women.." osv.

Efter vandringen är vi utmattade och tar en tupplur i den fina nationalparken. Några timmar senare får vi uppeva något som kan vara den vackraste solnedgången... 

Jag syns inte så bra, men jag står bakom den stora stenen och försöker rubba den... 
ingen större framgång i detta.

Ungefär såhär planerar vi att göra bilfärden.. Las Vegas är ett måste :) 

Vi skrev in Las Vegas i vår lilla gps och efter en ganska lång och svettig bilfärd parkerades bilen utanför huset hos en couchsurfare. Precis som man har sett på så många filmer om Vegas så är bilfärden från L.A till gamblingstaden inget annat än öken. Mitt i denna öken har man valt att bygga upp ett imperium av casinon... 

Jag tror aldrig att jag kommer glömma denna bildärd. Värmen tog inte bara kål på bilen - också på oss. Bilen var nära på att få värmeslag och vi kylde av oss bäst vi kunde genom att ösa kallvatten över våra huvuden. Det var över 45 grader celcius i skuggan och vi satt i en gammal volvo med icke-fungerande ac som luktade hund och hade skinnsäten - det var helt enkelt FÖR varmt. Att veva ner rutan i bilen var inget alternativ då det gav motsatt effekt - kändes ungefär som att hålla en hårtork mot ansiktet. 

Därför kan man säga att vi var genomblöta när vi kom fram till couchsurfaren. Vi rusa ut ur bilen och först när vi kom in i huset kunde vi andas ut - tack gode gud för att ni har ac i huset - annars hade vi nog inte överlevt hettan. 

Nästa morgon var det dags att se vad Las Vegas hade att erbjuda. Det blev många visiter på Casinon - mestadels för att det var omöjligt för oss att hålla oss ute i solen pga hettan - men också för att spela lite. Jag spelade bort ungefär så mycket pengar som Max lyckades vinna.

Andra dagen kände vi att vi hade fått tillräckligt av det som är Las Vegas "inifrån". Vi ville därför åka upp till ett utkiktstorn för att se hela staden från en annan syn, uppifrån :) Den s.k stratosfären är över 100 våningar hög, nästan 700 menter. Högst i toppen på tornet finns tre stycken galna åkatraktioner. Det var nog de mest brutala åkatraktionerna jag någonsin åkt. Bedöm själva... 

Stratosfären ca 700 meter hög

Atraktionerna är belägna utanför, ute i luften av stratosfären..

Här tippar ett tåg utanför kanten.. och tiltar neråd... 

Höjdskräcken, högst uppe på tornet... 

ve

En form av slänggunga som snurrar - under fötterna ligger hela Vegas.. 

Grindarna fälls ner och den jättelika armen som håller gungan lämnar plattformen och åker utanför stratosfären...