adelssons.

Vi kom fram till Dallas tillslut. Det blev en lång svettig bilfärd - flera stopp på hamburgerestauranger och någon bar där de stereotypa texasbona håller till. De med cowboyhatten, jeansen, mustasch och skägg, boots och givetvis rutig skjorta och väst. Men det viktigaste av allt var ju så klart dialekten :) I den mysiga studentstaden Austin sågs dessa speciella individer ganska ofta. Och Austin var för övringt en av de städer vi tyckte bättre om. Tummen upp för Austin alltså. :)

I Dallas bodde vi hos familjen Israel - en stor familj med många barn. De tog god hand om oss som om vi vore deras egna barn. De var också dem som avrådde oss från att ta bilen ner till Mexico - någonting som vi var skeptiska till till en början men i efterhand är vi glada att vi följde hans råd. 

Dallas är en stor stad. Större än vi trodde... Vi spenderade dock inte många timmar i storstaden - det var helt enkelt för varmt.... :P 

I Dallas sålde vi tillslut bilen - åh vilken lättnad! Och tog istället flyget ner till sköna mexico :)

Downtown Dallas

Vovven Dannie hemma hos familjen 

Lurigt att köra följa gps:n i centrum... 

Flyget tog vi samma dag som bilden såldes :) Från San Antonio till Isla Cozumel, Mexico

Vi påbörjar våran längsta körsträcka i USA - den till Dallas. Eftersom hettan är så påtaglig kör vi nattetid. Men det betyder i sin tur inte att vi struntar i att köra dagtid (man sparar mer tid på att göra både och... :P) Det leder naturligvis till mindre couchsurfing och lite mer sova i bilen. Det sistnämnda är ett äventyr i sig. Dels för att man får trevligt besök från poliskonstapeln men också för att man efter att ha rullat runt bak i bilen får massa extra päls på kroppen - hundhår... 

Att sova i bilen är ett alternativ om inget annat går vägen. Motell är ju annars ett utmärkt alternativ. Och självklart ville vi ta det mest typiska "amerikanska motellen" som fanns längs road 66. Så mitt i ingenstans dyker det plötsligt upp en liten småstad såsom Flagstaff eller Albuquerque. 

Under dessa dagarna är bilfärden ganska likformig och tråkig.. Vägen är ju spikrak och fortsätter så långt ögat kan nå. Och naturen förändras inte speciellt mycket heller. Det är väl det här som är charmen med att göra en roadtrip ;) 

Utanför motellet - packar bilen för avfärd och äter varma noodles ur en mugg

Vi lämnar Vegas, ut på tidigare road 66 - motorvägen som sträcker sig från väst till öst över USA. Vägen är spikrak och allt man ser är öken.. och ännu mer öken... lite berg i fjärran... och därefter ännu mer öken. Därför kör vi nattetid - därmed slipper vi de värsta soltimmarna och kan vara i vackra Gran Canyon lagom till soluppgången.  

Där vandrar vi i några timmar - spanar efter kondorer och sjunger på Britney Spears låt "Im not a girl - not yet a women.." osv.

Efter vandringen är vi utmattade och tar en tupplur i den fina nationalparken. Några timmar senare får vi uppeva något som kan vara den vackraste solnedgången... 

Jag syns inte så bra, men jag står bakom den stora stenen och försöker rubba den... 
ingen större framgång i detta.

Ungefär såhär planerar vi att göra bilfärden.. Las Vegas är ett måste :) 

Vi skrev in Las Vegas i vår lilla gps och efter en ganska lång och svettig bilfärd parkerades bilen utanför huset hos en couchsurfare. Precis som man har sett på så många filmer om Vegas så är bilfärden från L.A till gamblingstaden inget annat än öken. Mitt i denna öken har man valt att bygga upp ett imperium av casinon... 

Jag tror aldrig att jag kommer glömma denna bildärd. Värmen tog inte bara kål på bilen - också på oss. Bilen var nära på att få värmeslag och vi kylde av oss bäst vi kunde genom att ösa kallvatten över våra huvuden. Det var över 45 grader celcius i skuggan och vi satt i en gammal volvo med icke-fungerande ac som luktade hund och hade skinnsäten - det var helt enkelt FÖR varmt. Att veva ner rutan i bilen var inget alternativ då det gav motsatt effekt - kändes ungefär som att hålla en hårtork mot ansiktet. 

Därför kan man säga att vi var genomblöta när vi kom fram till couchsurfaren. Vi rusa ut ur bilen och först när vi kom in i huset kunde vi andas ut - tack gode gud för att ni har ac i huset - annars hade vi nog inte överlevt hettan. 

Nästa morgon var det dags att se vad Las Vegas hade att erbjuda. Det blev många visiter på Casinon - mestadels för att det var omöjligt för oss att hålla oss ute i solen pga hettan - men också för att spela lite. Jag spelade bort ungefär så mycket pengar som Max lyckades vinna.

Andra dagen kände vi att vi hade fått tillräckligt av det som är Las Vegas "inifrån". Vi ville därför åka upp till ett utkiktstorn för att se hela staden från en annan syn, uppifrån :) Den s.k stratosfären är över 100 våningar hög, nästan 700 menter. Högst i toppen på tornet finns tre stycken galna åkatraktioner. Det var nog de mest brutala åkatraktionerna jag någonsin åkt. Bedöm själva... 

Stratosfären ca 700 meter hög

Atraktionerna är belägna utanför, ute i luften av stratosfären..

Här tippar ett tåg utanför kanten.. och tiltar neråd... 

Höjdskräcken, högst uppe på tornet... 

ve

En form av slänggunga som snurrar - under fötterna ligger hela Vegas.. 

Grindarna fälls ner och den jättelika armen som håller gungan lämnar plattformen och åker utanför stratosfären...

Los Angeles är ju staden som man bara måste besöka under sin vistelse i Californien. Staden kan beskrivas som en enda stor marknad. Det var t ex svårt att se vilka som var de egentliga invånarna då gatorna bara flockades av turister. Vidare är Los Angeles känt för sitt Hollywood - film, musik och teater. 

Vi ville som sagt inte lämna santa barbara. Men vi visste vad som väntade oss dagen efter. Nämligen en heldag på världens mest extrema nöjespark. 

Här gällde det att visa vad man går för. Vi sprang mellan atraktionerna och åkte alla häftiga åk. Det går inte att beskriva med ord hur galna de värsta atraktionerna var... men det var sjukt... Kolla mer på Youtube ;) 

Tänk dig Hang Over som vi hade på Liseberg, men fem gånger större och 100 gånger otäckare! Då börjar vi närma oss Six Flags. Det finns en anledning till att just den här parken är världens häftigaste och galnaste. Ett exempel är att du bara sitter fast med överkroppen - du har alltså ingenting under dig och hänger liksom ner från spåret och ser alla små människor där nere samtidigt som vagnen bara tar dig högre och högre upp. En annan är att allting roterar - du åker med huvudet först, spinner runt, hamnar med fötterna först, eller med ansiktet rakt mot marken och tror att... du .... kommer... dö.... 

Roligt! :D 

Här kommer några bilder iaf. 

Syns inte så bra på den här bilden.. men den bortre backen störtar rakt ner... 90 grader. uhh. 

Vi hade bara tänkt stanna en dag, men vi älskar den här lilla staden och couchsurfarna vi bor hos är underbara! De är i våran ålder och riktigt roliga att hänga med :) 

Första timmarna på dagen spenderade vi dock själva. Vi var lite kulturella och kolla runt på kyrkor å annat som turister ska göra. Det var ganska varmt att gå så långa sträckor - och buss var inget alternativ. Istället lånade vi familjens cyklar. Det gjorde att vi kunde se mkt mer på kortare tid. Plus att vi kunde passa på att träna lite :P 

Stränderna är jättevackra och Santa Barbara är verkligen en stad jag kan rekomendera. Den är inte så stor.. men väldigt mysig. Människorna är roliga och trevliga. Tycker man att det börjar bli tråkit i den lilla staden så är det bara ca 45 min från Los Angeles med tåget. 

The Mission

Cykeltur i solen :) 

Matlagning :) 

Hunden får också vara med... 

Två av bröderna

Vi åkte från S.F ganska sent på eftermiddagen.. därför kunde vi inte köra hela vägen ner till Santa Barbara samma dag - vi gjorde ett stopp i Santa Cruz och bodde hos en sjysst snubbe i en båt! Fick kanske inte den bästa sömnen för det var ganska kallt på natten. 

Santa Barbara ligger mellan San Francisco och Los Angeles. Det är en liten pittoresk studentstad. Här skiner solen 300 dagar om året. Det känns idylliskt att strosa på Santa Barbaras gator när man precis har varit i en stor stökig stad som S.F. Santa Barbara är rent och snyggt och här är människorna hälsosammare :) Det är fullt med joggare, skatare och cyklister som utnyttjar den fina strandpromenaden - som aldrig tycks ta slut :) 

Första dagen tog vi det ganska lugnt. Vi var ganska trötta efter bilfärden och för att vi inte sov så bra kvällen innan. Vi kollade utsikten från ett utkikstorn och såg hela staden. Sedan tog vi en promenix på playan innan vi drog hem till couchsurfarna. 

Huset var fullt med människor när vi kom! De är fyra (av fem) syskon som bor ihop samt en inneboende italienare. Och inte att förglömma - en svart, fin labradorhund :) 

Här käkar vi ägg och bacon med kaffe för bara 2 dollar. Stilen är surf - här sitter vi på "uteserveringen" som är uppdukad i en truck :P Santa Cruz. 

Utsikten över Santa Barbara

Nere på playan :)

Alzatraz är ett måste när man är i S.F. Sista dagen i stan ägnade vi några timmar åt att ta färjan över till den lilla ön. När man står på piren så verkar inte ön vara jättelång bort. Det skulle i tanken vara rimligt för en vältränad man, med god kondition att simma över till fastlandet. Det man inte ser med blotta ögat som sätter ett stort stopp för detta är det faktum att vattnet är alldeles för strömmt för att kunna simma över. Inte nog med det så är det atlantiska vattnet väldigt kallt och man skulle därför inte klara många minuter innan kroppen gav vika. 

Fångar har lyckats ta sig ut från fängelset men ingen har bekräftats levande... Det har gjorts filmer från just denna händelse där fem personer försöker fly i en gummibåt. "Flykten från Alcatraz". 

Färjan på väg till Alcatraz ca 15 min

S.F downtown, fångarna kunde alltså se bort till civilisationen från fängelset... ibland även höra dem. 

Cellerna är många och trånga. Svarta och vita var uppdelade i sektioner... 

Cellen är inte mkt större än såhär... 

Hit fick fångarna gå ut en gång i veckan. 

Inte direkt stället man vill stanna länge på... :]

Börjar bli trötta på stadsmiljön. Vi tar därför bilen söderut och utforskar californiens vingårdar. Bara någon timmes bilfärd och det känns som att man befinner sig mitt ibland frankrikes vinodlingar. Vi tar det lugnt, stannar till på några ställen för gratis vinprovning. På ett ställe kunde man pröva vinet med olika sortes ostar. 

Solen sken, vinden i håret, vackra landskap, vin och ost. Vad mer behöver tilläggas. En riktigt bra dag :)

Vi börjar känna oss som hemma hos Mitch - har varit här i snart en vecka. Och vi kommer stanna några dagar till för att fixa allt pappersarbete med bilen. 

Idag är det den 4:e juli vilket är en festdag i USA. Vi börjar dagen med att kolla in S.F downtown. Vi går runt på stan, sitter och göttar lite på Union Square och knaprar på en morot. :) 

Vi åker tillbaka till Mitch runt 5-tiden för att laga middag. Vi har nämligen lovat honom att laga till en svensk middag dvs köttbullar med brunsås och potatismos. Han var supernöjd. Det förstod vi eftersom han insisterade på att vi skulle stanna längre och fortsätta laga god mat åt honom :P 

Efter den goda middagen skulle det firas. Vi drog ner på stan med en thermos kaffedryck för att hålla oss varma. Precis som alla andra S.F:are skulle vi ner till piren för att beskåda fyrverkerierna. Det var magiskt. 

När fyrverkerierna var över fortsatte festen på någon lokal pub. Alla drog vidare. På vägen till pubben mötte vi upp några av Mitch alla vänner. Jag och Max sniffade upp några svenskar mitt i folkmassan. De kom från en förort till Falun. Hela kvällen var underhållande :) 

Det har varit mycket tjat om hur vi ska fixa bil. Vi har frågat runt, ringt runt, kollat blocket m.m Tillslut kom den dagen då vi hittade vår blivande roadtrip-bil. En fruktansvärt ful skruttig volvo, men vi älskade den från första ögonkastet - det var våran solstråle! 

Visst kan Mitch ta fina bilder ? :) 

Man känner sig inte lika morgonpigg som på hawaii. När vi åkte till hawaii så åkte vi bakåt i tiden, därför kunde vi gå upp 6 - 7 på morgonen utan problem. Men när vi åkte till S.F så åkte vi fram i tiden igen ca 5 timmar. Därför blev det jetleg igen... Nu sov man istället till kl 11 på förmiddagen. Detta passade förvisso levnadssättet för tillfället. Mitch lever ett typiskt ungkarlsliv - inte ett bekymmer i världen. Han går upp ganska sent och partar var eller varannan kväll. 

Någon gång på förmiddagen (efter frukost) så stod Josh i trappuppgången och väntade på oss. Vi skulle få känna på om hans bil var någonting att ha till vår roadtrip. Bilen var liten och skruttig. Det var med nöd och näppe som den kunde klara alla uppförs och nedförsbackar i San Franciscos stadstrafik. Vi köpte aldrig hans bil... Han var iaf snäll och körde oss runt i stan och visade oss det som var mest sevärt.

 

Couchsrufing har sitt centrum i S.F bara några kvarter bort från där Mitch bor. På torsdagskvällen anordnade dem ett möte för alla couchsurfare. Temat var filmkväll utomhus och det bjöds på varm choklad. :) Det var en mysig kväll.. före filmen hann man mingla lite med de andra surfarna. Sedan blev jag och M lite otåliga så vi roade oss med att göra skuggdjur på filmduken.  

    

 

Tar bussen in till stan och börjar strosa runt. Vi går först ner till North Beach och pirarna. Därifrån går bl.a färjan över till välkända Alcatraz. 

   

Det faller sig naturligt att vi jämför alltingm med Hawaii där vi var bara 2 dagar tidigare. Här ser man inte längre de färgglada hawaiiskjortorna. Människorna är generellt annorlunda, mer som de steriotypa människorna vi ser på tv - men med något sämre klädsel. Första intrycket; männirskor är överviktiga (kraftigt överviktiga) och modet är inte på topp. Positivt är dock att alla är så himla trevliga och öppna. 

San Francisco är en känd hippie-stad.. dessa influenser lever fortfarande kvar. :)

När vi hade varit ute på piren så började magen kurra lite hungrigt. Det resulterade i en snabbvisit på burger king :)

Därefter började vi gå mot Golden Gate bron. Den verkade inte vara så långt bort.. men när man väl börjar gå så och bron kommer närmare.. så inser man hur stor den är - och hur långt bort den är! 

Det blev en riktigt lång promenad. Med trötta ben nådde vi toppen och kunde med ett stort leende på läpparna promenera den stora bron. Häftigt! 

  

På kvällen senare tog Mitch med oss på ett couchsurfing möte inne i stan. Träffade massa trevliga människor. De flesta var från S.F men vi träffade även surfare som oss själva. Kvällen slutade med efterfest hemma hos Mitch på min och darlings begäran :P 

När vi anlände i San Francisco hade vi stora förväntingar på staden. 

Vi hade fixat boende hos Mitch som bodde i en riktigt fin lägenhet i utkanten av centrum. Där hamnade vi ganska sent, men läggdags var det inte tal om.... Istället drog vi ut till en av de många barerna som låg uppradade efter varandra längst de största gågatorna nära Harrisson St. 

Vi kände av stämningen i S.F, vi gillade det. Det visade sig att Mitch är en professionell yrkesfotograf. Han hade dessutom precis köpt en ny ännu mer avancerad systemkamera som hängde med vart han än gick... Nästkommande bilder är mestadels bilder som Mitch har tagit. 

Ett litet smakprov:

 

 

....

Här var det meningen att jag skulle fortsätta skriva.. men jag tycks aldrig ha tid att blogga klart ehm.. Så jag får väl fortsätta senare som i vanlig ordning. :P 

Nu är det mat ! Pasta Carbonara och vin :)

puss å kräm

27:e juni blir ett datum att minnas (28:e i Sverige). 

 Dagen började lugnt.. vi drog ner till Capten Cook bay för att snorka eller kanske läsa en bok. Riktigt så blev det dock inte... Genom Shauns kontakter lyckades vi ta oss in på ett av öns dyraste och vackraste Resort-anläggning. Där fick vi äta gott och njuta av naturen runt omkring oss. 

 

   

Kvällen var magisk. Det kom några regndroppar - men samtidigt var solnedgången glasklar. Några sköldpaddor vågade blotta nosen när de simmade upp för att ta luft. Det var näst intill folktomt på stranden. 

 Dagen därpå åkte vi ner till Kuna igen. Där åt vi en stadig frukost. Sedan åkte vi tillbaka till Resorten och tog det lugnt. Solade, tittade på sköldpaddor, åt ostron, popcorn och tog det bara väääldigt lugnt. Bättre än såhär blir det inte. 

 <3 <3 <3

 

Vi var nästan tvungna att hyra en bil för att kunna ta oss runt på ön. Det går nämligen bara ett fåtal bussar om dagen. Nu när vi hade en bil så var vi ju också tvungna att använda den! Vi lämnade Shauns sköna boning ganska tidigt. Vårt fösta stopp blev på en Black-sand-beach. Och precis som namnet antyder så är det en svart sandstrand - som dessutom hade fullt med sköldpaddor.

Efter ytterligare några timmars körning var vi tvungna att stanna till och smaka på äkta Kona-coffe. Längst vägen finns det massa små stånd med gratis smakprov. Vi fick också smaka på färska Macadamie-nötter och "hemmagjord" honung. Mums! Mycket belåtna av vårat lilla break körde vi vidare mot vulkanerna. Ett litet stopp gjorde vi precis innan vulkanerna. Vi hade nämligen fått reda på att det finns varma källor någonstans i den djupa djungeln. Vi ville undersöka saken närmare... Och mycket riktigt, de fanns där. Det var som att vandra inne i en ångbastu - men i en djungel! 

  

Det finns aktiva vulkaner på ön. Desvärre hade lavan flyttat sig något vilket gjorde det svårare för turister att se den. Området var starkt bevakat av säkerhetsskäl. Det man kunde se var hela landskap som svämmats över av lava som stelnat och blivit sot-svart. Eftersom vi hade åkt så himla länge för att komma till vulkanen ville vi se lite mer... Så vi strundade i att det inte var besökstid - vi hoppade över alla snören med säkerhetsrep där det stod markerat att man inte fick passera... Vi ville se lava! Det man kunde se var när lavan mötte havet och det därav bildades ett jättestort rökmoln. Riktigt häftigt. Och luftfuktigheten var riktigt hög. När vi sprang tillbaka igen, till säker mark så började det att ösregna. Fort in i bilen - för att köra vidare mot nordöstra delen av ön, Hilo, tropiskt regnsskogsklimat och vattenfall :)

    

Tidigt på torsdagsmorgonen flög vi över till The Big Island - den största ön som tillhör Hawaii. Vi kom dit ganska tidigt så vi ville samla ihop info om vad som fanns att göra på ön för att kunna se och hinna med så mycket som möjligt. Vi insåg dock snabbt att fyra dagar kanske inte skulle räcka om man ville hinna med allt. 

Första dagen försökte vi därför beta av en del saker. Vi kollade in en av de två största städerna (som iofs var ganska liten), "Kona". Landskapet är mestadels lava och ständerna är oerhört vackra. De har korallrev med massa exotiska fiskar och givetvis sköldpaddor :) Första dagen på ön spenderades därför snorklandes i havet. Och guess what, jag hittade Nemo! ;D

   

   

 Vi hade sedan tidigare fixat boende via couchsurging. Har aldrig gjort mer än att maila med personen innan. Han hade dock fått goda referenser av andra som han hostat - så vi kände oss lugna. Han bodde långt ute i nowhere - långt till närmaste granne och det var svårt att ta sig dit med vår lilla Chrysler-hyrbil. 

 

 

Vägarna hem till  Shaun var riktigt gropiga och dåliga - en terräng åktur i minst 10 minuter. Efter dessa skakiga 10 minuter var vi framme hos Shaun. Måste säga att vi båda var väldigt skeptiska när vi träffade honom. Han stod och väntade på uppfarten. Det hade hunnit skymma och han hade ett litet shack mitt ute i ingenstans. Han var stor som ett hus, omkring 40 år och elektriker. Inte så pratsam de första minuterna - utan skyndade sig ner till garaget intill för att göra klart sitt byggprojekt. Han sa att det bara var att klampa in och vi var supertrötta så vi tvekade inte en sekund. Det enda som fick oss att tveka var hela situationen. Hans yttre samt platsen han bodde på passade perfekt in i den beskrivningen som Dean Kontz hade gett en kallblodig seriemördare. 

Allting passade in i mördarprofilen - huset ute på vischan, vi var helt ensamma - ingen teckning på mobilen, en stor stark man som för övrigt hade två hagelgevär hängandes ovenför dörren... Hade det inte varit för alla goda omdömen han fått på couchsurfing så hade jag varit livrädd. Shaun visade sig dock vara motsattsen. En riktigt rolig typ som var förälskad i naturen och hade därför beslutat sig för att bygga ett hus mitt ute i skogen med havsutsikt. Duschen han hade var ute på balkongen och eftersom hustet stod på en höjd hade man världens vackraste havsutsikt när man stod och duschade - även när man satt på WC:n :)

    

Puss å kram så länge ;)