adelssons.

Lite samma känsla som sista dagarna före flygresan till Málaga sep 2005. Visste inte riktigt vad som skulle komma, om man skulle trivas och rädsla för att längta hem. Denna gången lämnar jag inte Göteborg för lika länge. Jag flyttar heller inte lika långt. Men det största skillnaden är att man inte kan vara lika egoistisk. 17 år, man sticker utan en tanke på någonting annat än sig själv och alla häftiga saker man kommer få uppleva! 21 år, känns tungt att åka ifrån sin andra hälft för man vill uppleva varenda stund tillsammans, vara ett.

17 som 21 år, jag går Göteborgs gator, blinkar bort tårarna och tänker att min favoritstad alltid kommer att finnas kvar, även om jag försvinner.

Inser att det kommer bli många vänder mellan gbg och sthlm - och det känns bra. De första biljetterna är redan inköpta. Får helt enkelt begrava mig i kurslitteratur och hård träning för att glömma bort tiden och samtidigt lära känna huvudstaden och säga hej till studentlivet.

Det känns som att det här blev ett väldigt allvarligt inlägg, med Milow som bakgrundsmusik blir man sentimental. Nu ska jag börja packa. Både inför Sthlm och Prag :)