Snart helg :)
Jag sätter mig ner, försöker skriva någonting - men har bra massa virrvarr i huvudet. Det är mycket som är på gång, vilket jag stortrivs med. Plugget har gått bra så här långt och jag är inte längre lika stressad inför torsdag. Det innebär att jag kan lägga böckerna åt sidan och göra annat. Igår på jobbet var sista dagen med fast telefoni, idag går vi över på bredband och det är nu det blir riktigt komplicerat... Spännande! Fick sitta oss och medlyssna en stund varpå jag träffade lite folk från kundtjänsten som var glada och se mig - bortsett från rivaliteten mellan sälj och support som speglade sig i deras ansiktsuttryck. "Vad gör du på supporten din svikare, du hör inte på den här sidan... :P"
Det blev en ganska hetsig dag igår. Först trängas och rycka kläder i två timmar tillsammans med andra Acne-entusiaster på utförsäljningen för att sedan rusa iväg på visning inne i stan - har aldrig varit med om så långa köbildningar till en visning. Därpå köra hem, käka och direkt iväg till jobbet. Puh, jag var trött redan vid ankomsten till Telia, men som tur var blev det en ganska lugn kväll.
DAGENS TJUVLYSSNAT.SE
Två gummor och en gubbe, alla ~75, går i armkrog förbi skyltfönstret där ett par knallrosa gummiströvlar står.
Gumma 1: Skära stövlar?
Gumma 2: Ja, sådant där är ju inomhus nu för tiden...
Gubben: Just det!
En abril, aguas mil
Börjar så smått att vänja mig med min nya vardag av både studier och jobb. Det har medfört sena kvällar och tidiga morgnar för att hinna med allt, men det är det förhoppningsvis värt. Lite mer klirr i kassan utan att drabba studierna alltför hårt. Och det är skönt att faktiskt ha lite mer struktur på dagarna, vilket också genererar i att man får mer gjort.
Även om snön envisas med att ligga kvar och bitvis täcka marken, vill jag så innerligt tro att våren snart är här. Tittar i almanackan. Det är den 25:e Februari idag och så fort Mars är bearbetad kan vi säga ajöss till vinterjackor och kyla (ett tag iaf... ). Fick i veckan lära mig att "April" som kommer från latinet och som även kan härledas till spanskans "Abril" (Abrir - att öppna) betyder just "att öppna sig" vilket kan sammanfattar våren.
Generellt känns det mesta bra. Jag börjar få grepp om allting och uppskattar min nya vardag. Tyvärr får träning lida en del... Men det blir förhoppningsvis bättre när ett nytt cykelinköp blir ett faktum och kollektivtrafiken ett minne blått.
Hepp, tillbaka till allvaret - så jag med gott samvete får unna mig lite roligheter imorgon :)
DAGENS TJYVLYSSNAT.SE
Mamma ~ 35 står vid bröddisken med sin dotter ~10.
Mamman: Ska vi inte ta och köpa en semla till dig?
Dottern: Nej, man blir tjock av semlor!
Mamman: Inte om man ser ut som du.
Dottern: Jo i MIN värld blir man det!
Tystnad
Dottern: Jag lever i min värld…
Det är nog sant
Kan det vara så att jag har skjutit det ifrån mig hela tiden. Då det är sant som han säger, det är bara undanflykter till att slippa erkänna hur det verkligen ligger till. Om det är på det viset så är boven mitt undermedvetna, eller snarare lösningen på problemet. Det är trist om det det är sant. Men det är väl lika bra att acceptera faktum och sluta negligera det... Det är av allt att döma inte hållbart i längden.
----------
Här skulle det vara snyggt att med några enkla ord och på ett proffsigt sätt övergå i lite roligare ämnen. Eftersom jag känner mig ganska stressad för närvarande är inte kreativiteten på topp. Så jag går rakt på istället.
I dagarna blev videon "Kung Midas" klar framförd av Navid Modiri och Gudarna, där jag medverkar som statist (weho!) Finns att hitta på deras hemsida.
DAGENS TJUVLYSSNAT.SE
En kvinnlig pensionär ~65-70 kommer fram till en av kassorna med en blomma i handen.
Kassörskan: Nä men, den blomman var inte vacker, ta en ny i stället som ser bättre ut.
Pensionären: Det gör inget. Det är inte till mig utan till en annan person.
Allmänt skratt hörs från kön bakom pensionären.
Mer vinter
Det kom rikliga mängder snö igår kväll. De senaste åren har vi haft mindre och mindre snö - englit meteorologerna. Det kanske därför snön väcker upp så många barndomsminnen. Som barn hade vi nästan alltid vita vintrar och det är väl lite därför man blir så lekfull när det plötsligt kommer så mycket snö en och samma kväll. Jag traskade ut i snöstormen och släpade fötterna efter mig för att lämna så stora avtryck som möjligt. Det gick inte att titta upp för då blåste det in snö innanför luvan. Blicken var fäst mot den snötäckta marken hela tiden. Jag såg stora hundspår tillsammans med vanliga skoavtryck.
Ju längre jag gick desto tydligare blev spåren, sedan såg jag dem. Hunden sprang omkring fritt kring sin husse och matte, viftade glatt på svansen och glufsade i sig snö. Hunden trodde att jag också var en lekkamrat och hoppade upp på mig. Innerst inne var jag väl det också :P Men husse kallade tillbaka hunden till sig och jag gick vidare.
Jag gick samma väg tillbaka hem. Mina fotspår hade redan hunnit snöa igen. Gled nedför backen i bilspåren. Gled hela vägen till ytterdörren där jag borstade av mig snön innan jag klev in i värmen.
Om rädsla
Det är skönt att det börja ljusna, tänkte ta en promenad bort till gymmet och bättra på brännan ;) För bara några veckor sedan var det mörkt vid den här tiden på dygnet - och promenader i mörker är ju inte att föredra.
- - - - - -
Man försöker på alla sätt framstå som en tuffing i sociala sammanhang genom att säga att man sannerligen inte fruktar någonting. Tänker man på det så är det ganska skrattretande. Jag tror att det är precis tvärt om - det är just de människorna som fruktar mest. Det handlar inte om det vardagliga ("Nej, tvinga mig inte upp för den stegen, jag är livrädd för höjder") utan snarare om långsiktig rädsla. Det betyder givetvis inte, (med risk att framhäva mig själv som orädd och tuff), att jag går runt och ständigt oroar mig för att en drastisk förändring kommer att ske till det sämre. - Men jag medger att tanken slår mig ibland.
Jag fruktar, liksom många, mötet med döden. Dock är denna rädsla blandad med en stor portion nyfikenhet, utan att överskrida gränsen till att bli en hinsideslängtan. Med plötsliga förändringar syftar jag på att mista någon/något som är betydelsefullt i större mening.
Det jag fruktar mest är vägen till döden. Åldrandet, att mentalt förbereda sig på att livet långsamt går mot sitt slut. Nog om vishet och livserfarenhet. Kom igen! Vem vill bli blek, tråkig, stel och se ut som ett russin med minnesluckor, en golvmopp till hund och ständigt behöva knapra i sig piller i olika färger och former. Nå? När man nått en viss gräns i livet tänker man inte längre framåt: "Åh, dit skulle jag vilja fara iväg, det där skulle jag vilja upptäcka." Istället börjar man titta bakåt i tiden och tänka på allting man hittills upplevt: "Åh jag minns när jag var i din ålder, så mycket galenskap jag hade för mig då (skratt)". Jag hoppas för min egen och mina anhörigas del, att den dagen aldrig kommer till oss.
Vad är det för social norm som säger att det ska vara på det här viset... Jag vill se mer liv i gamlingarna (och därigenom minska min rädsla för åldrandet). Jag vill se dem rocka rockringar på playan, göra ett spontant glädjeskutt på stan. Jag vill se Agda med sina permanentade lockar och gamle Gunnar i sin tupé, tillsammans sittanda och fnissa på spårvagnen åt sugmärket på Agdas skrynkliga hals!
Jag är rädd att jag inte kan vara barn hela livet. "Vuxenlivet innebär ansvar". Ansvar behöver inte betyda tristess men i många fall har den en sån "begränsande" verkan. Jag vill ha friheten att göra precis vad jag vill - Vad jag känner för i denna stund utan att behöva skämmas. Just precis i denna stund men också kunna göra det när jag är 60 år äldre.
Respiramos porque vivimos, vivimos por eso respiramos
Jag borde egentligen läsa om handelskapitalismen på 1600-talet... men... det gör jag uppenbarligen inte :P
Idag då?
Upp tidigt för att hinna med så mycket som möjligt:
1. Det skulle pluggas. Och det gick faktiskt bra, lättare att plugga när de övriga i hushållet sover.
2. Därefter en liten löprunda i snön. Är helnöjd med de nya träningskläderna!
3. Kastade i mig lite lunch för att sedan rusa iväg till bussen. Träffade arbetsgivaren och skrev kontrakt - lyckades höja min timlön... med en hel krona (hurra för mig!). Med på mötet var också mina blivande arbetskamrater som kommer att sitta i samma team som mig - ett roligt gäng måste jag erkänna trots min skepsis i början.
Hepp, nu måste jag återgå till mitt te-smuttande och Europas historia. Puss & Kram!
Frågan är...
... om det är värt att ta jobbet.
(+) Ett avbrott i studierna vilket gör att man kan planera dagarna bättre och faktiskt plugga när man >skall< plugga och inte göra annat.
(-) Kanske inte det roligaste jobbet...
(+) .. men väldigt slappt, skön stämning, trevliga människor (Ludde! När började du på Telia?.. Och Johan, gått och blivit kostymnisse, när hände detta? Måste undersökas vidare... )
(-) Kan bli långa sega kvällar...
(+) Extrapengar att roa sig med är ju aldrig fel.
(-) Support, inte lika kul som sälj. Men kanske roligt ändå.. ?
(+) Betald utbildning :)
Äh. Nu kommer jag inte på fler saker på "minus-sidan" så det betyder väl att jag tar jobbet. Så lätt var det :)
En vinnare i motgångar
Allt gick bra i några veckor. Därefter smack. Ännu ett hårt slag rakt i magen och jag faller oräkneligt många steg bakåt. Jag skulle behöva två sekunders försprång, en varning före slaget. Eller än bättre, tio sekunders försprång så jag har garden uppe och kan slå tillbaka så hårt att det inte blir fler smällar.
Låt gå för den här gången. Jag reser mig upp och borstar av smutsen från kläderna, det var sista gången de klådde mig, nästa gång kommer jag att vara förberedd.
Pepp.
Sextio minuter.
Tröttheten slår bort tankarna.
Svetten i pannan
Blodsmak i munnen.
Uppförsbacke blir nedförsbacke.
Pepp.
Nästa gång vi möts
vinner
jag.
Tid för romantik <3
Historisk bakgrund
"Alla hjärtans dag är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet, men exakt vem denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om Sankt Valentin.
Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar givas bort."
"Min dag" blev "vår" dag och inföll på alla hjärtans dag. Denna soliga dag började med en tripp upp på Hisingsparkens högsta höjd där utsikten avnjöts sittandes på en filt på klipporna med rykande varm choklad i ena handen. Senare mot kvällen skulle väskan packas före avfärd mot en, för av oss, okänd ort. Lite som På Spåret börjar man sammansätta ledtrådarna och se om man känner igen sig. "Vart är vi på väg?". Två timmar senare anländer vi till vår destination, platsen där allt började. - Men den här gången parkerade vi inte bilen utanför Högskolan.
Det tävlades och det skålades och 2-3 nöjsamma timmar senare begav vi oss. Men före hemgång gjordes ett spontaninköp, chokladhjärtan - kvällen till ära!
Söndag morgon inkluderade frukostbuffé och det var viktigt att äta sig mätt för fler aktiviteter väntade. Med utbudet som fanns var det svårt att inte äta sig mätt; pannkakor, ägg, müsli och cornflakes, bacon, bröd och ett tiotal pålägg, grönsaker och färsk frukt, allt var serverat :)
För att bränna de tillkomna kalorierna erfordrades en kvick powerwalk. Och vilken plats hade passat bättre om inte självaste "kärleksstigen" utmed de gamla slussarna i Trollhättan. Morgonen var vacker men kall, vattnet forsade inte lika snabbt mellan de tjocka isblocken. Vi var inte dem de enda som trampade de 8 kilometrarna runt sluss-området utan möttes ständigt av hurtiga joggare som flämtade förbi.
Något tröttare i benen - men på lika gott humör bar det längre iväg längre ut till skogen för att så småningom nå en väldigt speciell plats. Första gången på sjön var en solig höstdag - och därmed en radikal förändring till det jag såg denna vinterdag. Isen låg tjock över hela sjön, vilket var glädjande för våran del då vi hade packat med oss skridskorna och såg fram mot lite åkning.
Tröttheten började sprida sig i hela kroppen och mörkret föll snabbt. Vi satte oss i bilen och börja fara hemåt till Göteborg. Det är tredje söndagen i rad som vi dansar salsa och det börjar märkas då stegen och rörelserna känns alltmer säkra och naturliga. Kul hade vi det men svettigt, men med salsans rytmer vill man inte sluta dansa! Det blev läggdags tidigt då jag kände mig fullständigt utpumpad, med åh så lycklig!
Hej underbara dag!
Negligerar det faktum att kalendern visar "Fredag 13:e" och välkomnar istället denna dag med öppna armar - idag är en bra dag! Solen blottar sin vackraste sida och låter oss avnjuta dess strålar.
"Fy fan vad kallt (!) .. " slänger en invandrarkille ur sig på 10:ans spårvagn, till sin kompis medan de huttrandes kliver på den sista vagnen. "Nej mannen, skojar du med mig.. det är skitvarmt ju."
Fredag morgon och det är skönt att se att humöret är på topp :) Det är med lätta steg som jag strosar hem genom stan.
Dagens klädinköp:
- Träningskläder för löpning; Kommer bli extra taggad inför nästa löppass men den här nya outfiten.
- En snygg höst- kavaj/jacka
- Två "regular" linnen
Dagens positiva syn:
- Till skillnad från igår, möttes jag inte av en lika osmaklig syn vid framkomsten till min busshållplats. Dagen dessförinnan hade nämligen ett gediget sällskap alkoholister tagit busskuren i sin besittning för att göra det dem är bäst på... supa. Jag tycker med se att de finner busskuren mycket trivsam eftersom de brukar umgås där. Det positiva man kan säga om detta är att de idag avstod från att röka på äpplen fyllda med (?#!=%&#") gud vet vad, men det luktade vidrigt, utan höll sig öl och starksprit. Bra jobbat.
Dagens klyft:
- Potatis (mums!)
Dagens "det här borde jag ha gjort för länge sen":
- Städat garderoben.. Men nu är det gjort! Och det känns himla gött, och roligt var det också :)
En lurvig filur!
Jag hör att jobbargubben har kommit, han som håller på och bygger öppen spis åt oss. Samtidigt hör jag konstiga ljud nerifrån.. djuriska läten. En liten fågel kanske? Mor ropar på mig från nedervåningen och fnissar glatt, "kom och titta vad som har sprungit sig in i vardagsrummet."
Jag springer raskt nerför trapporna och får syn på en lustig liten rackare, det var inte en fågel. Det är en lurvig liten svart pudel som ivrigt springer runt fram och tillbaka efter husse. Jag älskar hundar, men just pudlar har aldrig varit min favoritras... Förutom den här lilla krabaten! Det var den sötaste och roligaste pudeln jag någonsin sett! Tretton år gammal jycke men pigg och energisk som en liten valp. :)
Igår åkte min couchsurfingvän Jason hem. Han verkade nöjd med sin vistelse här i Götet, men mest nöjd var han nog för att han gjort upptäckten att västtrafik säljer tredagars-busskort för endast 130 kronor. Skrota 100-korten, det här är mycket mer prisvärt!
Jag har alltid uppfattat mig själv som kvällsmänniska men den senaste tiden har jag börjat hysa allt mer kärlek för morgnarna (är det ett tecken på att man börjar bli vuxen.. ?).
Nja, jag skulle inte tro det, snarare tvärt om. Vad kan vara mer avlägset vuxenlivet än att lyssna på "Hits for kids" med Aqua, Drömhus och S.O.U.P samtidigt som man mumsar i sig pannkakor till frukost.
Behov... eller begär?
Okej.
Du kanske har rätt.
Jag kanske är en otacksam. Jag kanske är bortskämd och egoistisk. För visst har jag allting jag behöver - och till och med mer än så, för jag har mer än vad jag behöver. Varför blir man aldrig nöjd? Alltid är det någonting som fattas. Det är ett bottenlöst begär grundat på att man inte värdesätter det man redan har. Men är det verkligen så lätt? Jag erkände nyss att jag har allting men ändå hungrar jag efter mer.
Just nu suktar jag efter upplevelser.
Jag suktar efter förändring.
Jag vill bort härifrån, lång bort. Jag vill ha friheten att kunna välja att komma tillbaka när jag själv känner för det, inte för att jag måste, utan för att jag själv vill. Jag bort.... så att jag kan längta hem. Så att jag kan uppskatta min vardag mer och inte ta allt för givet.
"Righty tighty lefty loosy"
Upp och hoppa - mycket skulle hinnas med. Ett avbrott i uppsatsskrivandet för att åka upp till Kellers Park med Jason och visa upp staden Göteborg. Vi stod högst upp på klipporna med vinden fösandes hårt mot ansiktet. Det var kallt. Riktigt kallt. Vi gick några varv.. pekade.. förklarade.. Sedan tog vi stentrappan tillbaka ner igen. Det ska bli skönt att komma in och värma sig tänkte jag, och såg mig själv sitta och värma händerna runt en stor mugg med rykande varm choklad.
Men icke.
Vi går fram till bilen och konstaterar att vi har fått punktering på höger framdäck. Typiskt, när man vill hem så snabbt som möjligt. Det var bara till att bita ihop i kylan. 20 minuter senare kommer farsan i den silvriga bilden med ett reservdäck i bagageluckan. "Ten minutes, then we're ready to go". Jag står mest och huttrar medan de andra hjälps åt att byta däck. "Righty tighty, lefty loosy".
Vi kommer hem, jag skriver några rader på uppsatsen - tills jag somnar. 20 minuter senare slår jag upp ögonen, klockan har då hunnit bli 16. Jag slänger i mig lite käk och packar glatt en väska. Det är salsasöndag! Maxan bjussar på en kopp te och sen kutar vi till studenternas hus - vi är där på 5 minuter, hinner till och med öva lite före lektionen.
Två timmar senare - vi har nu blivit ännu proffsigare och dansar varandra hem. Efter lite kvällsmat och ett avsnitt coupling känns dagen fullbordad.
Melodifestival och annat trams (:
Det känns att man inte har tränat på ett tag. Inte för konditionens skull, nej. Utan snarare stelheten man känner i kroppen efteråt när man har varvat ner - man borde stretcha varje dag... :P
Lukten av mat har spridit sig i huset vilket gör mig ännu hungrigare än vad jag var innan. Jason borde komma hem snart, om han vill ha någon mat. Jag undrar just vem det är han har bekantat sig med på stan. Det känns iaf bättre att han har någon att vara med på dagarna i stället för att strosa runt själv i Göteborg. Det kan kännas ensamt i längden och det är väl inte riktigt det man är ute efter under sin vecka av ledighet. Nåväl, jag har bjussat på min soffa och ungefär där slutar mina förpliktelser gentemot honom.
Ser fram emot i kväll. Även om man inte är ett stort fan av melodifestivalen (snarare tvärt om, jag avskyr det) så ska det bli kul att träffa tjejerna hemma hos Benny och John :)
fel tid.. rätt tillfälle?
När man har tidspressen att hinna klart med skolarbeten för att till hösten ha en chans att komma in på sitt önskade program, är det kanske inte läge att slösa bort tiden på att svamla. Men en sak är säker; det är betydligt roligare att svamla än att plugga just nu..
Vädret är grått a lá Göteborg style, och jag längtar till våren. Varje morgon när jag kliver upp ur sängen fylls kroppen av ett hopp att när jag drar upp persiennerna kommer mitt ansikte mötas av solens starka strålar och fylla hela mig med ett lyckorus som gör att jag utan att tänka slänger på mig kläderna och kastar mig ut! Ut för att välkomna den efterlängtade våren som har kommit för att stanna.
Så varje morgon går jag med försiktiga steg mot fönstret, tvekar lite.. Innan jag långsamt drar upp persiennerna för att se om solen glimtar fram.
En suck av besvikelse.
Drar snabbt ner persiennerna igen och hasar mig ner till köket - En kopp varmt té och jag blir mig själv igen. Inga negativa tankar, för jag vet att varje dag är en dag närmare till den efterlängtade våren och sommaren. Vänta bara, snart kommer vi att återförenas - efter en lååång tid ifrån varandra ;)
Då börjar vi..
Den primära tanken till skapandet av denna blogg är att ge utryck för de vardagliga, saker man går runt och grubblar på, de små tingen som gör varje dag speciell och värd att leva - främst för att för egen del se tillbaka på vad man gjorde, hur man tänkte, människor man träffade och inte låta dessa minnen gå helt bortglömda.
