adelssons.

Jag njuter varje morogn av att vi tjänade en timme i söndags på att ställa om klockan :) Det enda som är trist är att man går runt som en zombie på eftermiddagen föra att det blir mörkt så himla tidigt. Aja. Smällar man får ta. Snart Två månader kvar till jul och sen kommer det förhoppningsvis att ljusna lite.

Är det bara jag som drömmer så konstiga drömmar? Hade man gjort film på mina drömmar så hade den helt klart fått pris för bästa regi. Så himla händelserika och verkliga. Det är nog därför jag har så svårt att gå upp på morgonen. Verkligheten känns så torr efter att ha upplevt min drömvärld.

I natt till exempel skulle vi på klassutflykt. Men det var ingen vanlig utflykt. Det krävdes flera veckors planering före avfärd. Ändå packade vi väldigt lätt. Om jag minns rätt så hade vi inte ens någon packning. Vi tryckte ihop hela klassen i en jättestor jeep - orangefärgad. Den lös upp i nattmörkret som en stjärna på himlen. Efter några minuters bilfärd var vi framme på månen. Det fanns inte så mycket där och göra - men vi var tvungna att mellanlanda där. Vi såg andra stora häftiga bilar som lös upp på himlen i andra starka färger, rött, rosa, lila, grönt, blått osv. Men jag tyckte ändå våran orangefärgade jeep var den häftigaste.

När hela klassen var samlad ställde vi upp oss på ett led. Två och två. Vi åkte upp för den oändliga rulltrappan som ledde rakt ut i atmosfären. Det var ingen annan där. Bara vi. Efter ett tag blev vi trötta i benen av att stå upp - så vi börja klänga lite på varanra. Rulltrappor är ju inte direkt kända för att gå fort...



Tillslut nådde vi toppen. Till en början var vi lite osäkra på vart vi skulle. Allt var ju så nytt och okänt. Som tur var hade vi en utmärkt guide. Vi började försiktigt att se oss omkring men utan att röra nånting. Vi hade hamnat på nån ny planet - ett sagoparadis. Paradiset var fullt med starka pastellfärger - inte alls som hemma. Träden var brandgula eller gröna men saknade löv. Marken var lätt rosa - eller "människofärgad" som man sa på dagis. Jag gick iväg från gruppen ett tag för att jag hörde ljud bortanför en kulle. På vägen dit hittade jag ett äppelträd med gröna små äpplen. Jag plockade så många jag kunde bära - sen gick jag vidare.

Tillslut kom jag fram till en någonting som såg ut som en bondgård. Det var iaf djur som var inhängnade. Kossor, får, grisar och stora lurviga kaniner. De var lite skygga. Jag försökte att mata dem med mina gröna fina äpplen men de ville inte ha. Sedan träffade jag min klass igen. De hade tydligen träffat andra turister på planeten som också var från Sverige - närmare bestämt väderöarna. Planeten var inte så unik trots allt...

Sen blev jag väckt av darling. :)

Det där med att laga middagar och träffas och käka tillsammans, det borde man verkligen göra oftare. Det är så enkelt och så himla trevligt! Och äta behöver man ju göra ändå.. ^^

Det har varit en skön vecka. Har haft huset för oss själva - vilket man får ta till vara på. Inte för att jag vantrivs när päronen är hemma, men det är skönt att få lite lugn och ro ibland. Planera dagarna hur man vill. Behöver inte tänka sig för lika mycket. Dra koppla in i-poden till högtalarna och dra på högsta volym.. :)

Då kan man göra sånt som man annars inte gör så ofta. Laga en god middag bara Darling och jag, med några glas rött till.

Plötsligt bildades ett tjockt molntäcke som nog täckte hela västra götaland (som vanligt.. ) Så började det regna och hagla och nu hör jag hur vinden ljuder utanför.

Nåväl. Det är perfekt plugg-väder så jag ska väl inte klaga. Får bju på lite fina höstbilder från de fina höstdagarna :)

 

Efter det var det ju bara till att fortsätta med plugget. Men som tur är går det fort framåt och jag börjar se ljuset... När november månad är slut är jag fri :)

 

Funderar på vad som händer i vinter - kanske ska ta och göra en kort resa nånstans - förslagsvis till nåt varmt ställe. Det betyder att man måste åka ganska långt. Annars hade det varit mysigt att bara sticka en lång-weekend till London och shoppa ^^

 

Vi får väl se hur det slutar. Jag får avsluta med drömmerierna och läsa lite till. En sista slurk oboy bara - sen är det full fart !

Sommaren försvann så fort. Det känns som att det var igår som vi satt och planerade inför den långa resan. Och väl där - sprang tiden bara iväg. Saknar verkligen att vara på resande fot. Det gör detsamma att svetten rann i den obehagliga hettan, att man var trött i benen, hade fullt med kliande myggbett på kroppen, en tung ryssäck att kånka på och gång på gång packa om, håret var en enda stor tova och att vi sällan visste var vi skulle sova kommande natt. Men älskade det!


Vulkaner och svarta stränder på Hawaii, köra bil i tre dagar i streck utan AC genom söda USA:s ökenlandskap, vandra i Mexikos och Guatemalas täta djunglar med Maya-ruiner och skaka rumpan på reggaeklubbarna i Belize.

Vill ha en sån här liten misse...

 

JA! Jag har faktiskt ätit en hel kanelbulle idag - trots att jag inte visste att det var kanelbullens dag när jag åt den. Men det gör desamma.

Mormor åkte tillbaka hem efter några veckors vistelse i Göteborg. Eftersom mormor inte ville vara med på kort så fick jag väl fotografera annat. Så hon är alltså med på bilderna... men lite mer i bakgruden... Hon satt i köket när jag fotade :)

---