Kalla mig sjåpig...

Jag vet inte vad det är. Jag stannar upp i mitt packande, ser mig om och plockar ihop mina grejer, gör mig redo för flytten. Det kan vara Coldplaylåten i bakgrunden, eller helt enkelt det faktum att jag den här gången flyttar på riktigt. Det är inte direkt så att jag vill bo kvar heller... Det är väl mest det faktum att flytta ifrån Göteborg. För hur man än vänder och vrider på det så finns det saker som håller en kvar.

Jag har ju flyttar förut, men då har det bara varit en lättnad att "slippa" Sverige och Göteborg och prova på något nytt. Men det är nu med ett tugnt hjärta som jag samlar ihop allting. För att välkomna ett nytt liv - långt bort från Darling. Och det är väl egentligen där skon klämmer.

Stockholm har allting jag behöver. Och det ska bli riktigt roligt att börja plugga jurist, bo i huvudstaden och dela lägenhet med Linnsan. Men jag kommer att sakna min andra hälft.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0